När jag skilde mig för en sisådär 17 år sedan så fick jag ett riktigt fett guldhalsband av min föredetta man. Detta halsband hade han säkerligen inte kommit över på ett ärligt sätt...säkert köpt av någon hälare eller så hade han snott det av sin morsa eller nå´t...

Hur som helst, detta halsband har jag alltså haft i ett antal år..inte använt speciellt mycket och dom senaste 9 åren har det legat i en ask...nu kom jag att tänka på det där i veckan och tänkte att jag säljer guldet...så jag gick till guldsmeden som tyckte att det var ett jättefint halsband och köpte det för 2500 kr!!!!!!

Så nu ikväll ska jag bjuda sambon på middag, vi har hittat en kvarterskrog som serverar den godaste Kinamaten jag någonsin ätit...Restaurang Östergök..

I går hände något jättetrevligt, när vi var i Grekland så träffade vi ett par som vi pratade rätt mycket med, vi reste till samma öar hela tiden så vi träffade dom då och då, innan vi skildes åt på Arlanda så bytte vi adresser och i går damp det ner ett paket med 2 st DVD-filmer. Dom har alltså filmat från alla öar och så skickat filmer till oss. Så snällt och så mysigt att se allt igen....

Vi var på Bio igår kväll och såg ARN nr 2 - jättebra.

Strax dax att gå hem...suttit i ledningsmöte hela dagen, och det är rätt tungt...är ju ensam kvinna i ledningsgruppen och gubbsurr en hel dag tar på krafterna.

Ciao!

Så känns det i dag i alla fall....vi håller på med ett stort Friskvårdsprojekt och i dag har vi haft Körsång på schemat - skitroligt!

Tänk att mitt under arbetsdagen, bara gå iväg ock tillsammans med 40 andra sjunga i en halvtimme...hela eftermiddagen har vi nynnat och lett..arbetet har gått som en dans (eller sång...). Det är personalvård!!

Längtar redan till nästa veckas kör-övning.

I kväll blir det Bio, Arn - och i morgon är det FREDAG! 

Vivi på jobbet berättade att när hennes dotter åkte till USA för jobb, så flyttade Vivi tofflor när saknaden blev för stor. Dvs hon flyttade runt dotterns tofflor i hennes rum så att det såg ut eller åtminstone kändes som om dottern var hemma...

Jag har en otvättad huvtröja som tillhör min Barcelona-unge - varje morgon innan jag går till jobbet så går jag in i hans rum..snusar lite på tröjan...och flyttar på den..

 Ibland ligger den på stolen, ibland på golvet, ibland slängd på TV´n och just nu ligger den slängd på hans säng....

Man kan nästan tro att han varit hemma....

Fånigt? Ja men det hjälper......

Jag hatar måndagar, eller ialla fall måndagsmorgon...efter en helg med ro och vila så känns det så jäkla tungt att ta på sig "chefsrollen" och gå till jobbet. Jag vet att det blir bättre bara jag kommer dit och får sätta igång.

Helgen har varit lugn, eller lördagkväll hos Magnus och Katarina blev rätt sent elller tidigt (kom hem 3 på söndagmorgon..) men det var väldigt trevligt med god mat förståss: Vitlökstoast med Parmaskinka, Smördegsinbakad röding och Hallon och chokladparfait till efterätt....

I går var det en "längta efter sonen" - dag. Kändes så tungt och saknade honom så mycket speciellt vid middagsbordet. La mig i hans säng, med tröjan (skall berätta om tröjan se´n) och hans kudde - så sov jag där i ett par timmar.

Chattade med honom i går kväll och han verkade må bra, han saknade svensk mat och sin gitarr....

NU måste jag gå...Ciao!

Veckans bästa dag är här - underbart. Skall strax gå hem där bastun väntar och efter det en god middag med ett glas rött.

Lite konstigt är det att sonen inte är hemma, han älskade verkligen våra fredagar och det var viktigt för honom att vi åt gott och länge.

Nu får vi fösöka klara oss utan honom....han ringde i går kväll (lite längtar han nog efter mamma..)och han låter verkligen glad och positiv. Jobbet går bra och han skrattar mycket, och som jag sagt tidigare - när ens barn är lycklig och glad så blir man själv det.

Vet inte riktigt vad som har hänt men jag känner inte riktigt igen mig själv. Efter semestern, har jag sovit som en stock varenda natt, jag som alltid innan i typ 10 års tid, varit vaken minst 1 gång per natt....nu sover jag i ett sträck ända tills klockan ringer...

Jag känner mig harmonisk, lugn, rofylld....ska det verkligen va så här??? 

 I morgon blir det middag hos Magnus och Katarina, kul - det var ett tag sedan vi träffade dom.

Om solen lyser lika fint i morgon som i dag så blir det nog en tur till skogen också, och lite grillat korv och fläsk...

Ciao!

Nyss hemkommen från en långprommenad. Det har startats ett stegprojekt på jobbet och nu är vi utrustade med varsin stegmätare, också skall varje avdelning räkna sina steg ända fram till jul och den avdelning som vinner är bäst och får fint pris eller nå´t...?

Som chef så måste man uppmuntra och delta i allt sån´t, vare sig man vill eller inte, och tävlingsmänniska som jag är så vill jag ju inte vara den som stegar minst....så då tvingar jag mig ut varje kväll för att få upp stegen......kan ju bara bli pluspoäng på det

I övrigt rastlös, i morse tyckte jag att vi skulle ta en weekend till Stockholm, men efter visst resonemang med gubben så har vi enats om att måla om en vägg, sätta upp boklister och utnyttja presenkortet på lyxrestaurangen istället....detta kommer vi att göra Allhelgonahelgen....

I övrigt så försöker jag bearbeta tankar på hur jag skall hantera en psykiskt sjuk människa som finns på jobbet och som suger energi ur mig...

Nu bjuder min kärlek på te.....Ciao!

Tanken slog mig i går kväll när jag talat med sonen att, att ibland blir det precis som man vill. När vi (jag och min son) flyttade hit till Luleå så valde jag bostadsområde och skola, och idrottsklubb för honom med en enda förhoppning om att han skulle få massor med kompisar som så småningom skulle bli hans barndomsvänner. Och precis så har det blivit, han har massor med riktigt goa barndomskompisar, och 3 av dom bor han nu i Spanien med.

Nickeli - den "lufsiga", charmiga, tankspridda...

Jacke - fiskekompisen, charmören, den lugna.

Simon - Hockey-och fotbollskompisen.

Själv har jag inga barndomsvänner, pga att vi flyttade så ofta, och jag har alltid saknat det...

En annan sak som slagit in är ekonomin, att jag aldrig mer skulle ha det så jävligt som jag en gång hade...och efter år av slit och massor med jobb så har jag nu ett bra och tryggt arbete, tjänar bra, och har en man som klarar sig själv och inte lurar av mig allt jag äger och har.

Tänk att det faktiskt blir som man vill, bara man ger sig faen på det!!

Nu väntar vi på att sambons barn skall komma hit och käka, sedan skall vi äntligen få träffa lilla prinsessan Alva, vår nya familjemedlem...se Albin´s blogg.

Annars har det varit en lugn helg, på middag i fredags hos Krister och Lena, jättetrevligt. Det blev sent ( 3 på morgonen) så i går städade vi och sedan sov vi middag i flera timmar.

I dag har vi varit till svärmor, som inte alls har det bra. Nu är hon så dement att hon inte klarar in hygien och inte heller kan vi prata med henne...tragiskt.

Arbete i morgon igen.....Ciao

I går var det tungt och många tårar spilldes över mitt barn som lämnat oss och gett sig ut i världen...bestämde mig när jag kom hem att nu skulle hans rum städas och rensas...jag städade och grät, luktade på hans krinspridda tröjor och andra kläder...Jag vill att han ska vara hemma hos mig!!!!

När jag kom till momentet "under sängen" och där hittade gamla pizzakartonger (med rester kvar i) blandat med gamla använda kalsonger och strumpor blandat med alla dammråttorna...så vände sig tankarna lite grann och en liten känsla av befrielse infann sig....Nu får han leva i sin egen dynga alldeles själv och själv hantera den - och jag får ha det rent och snyggt...!!

Mycket blandade känslor......

Pratade med honom i går kväll och han lät glad och positiv - och då känns det ju lättare för mig också...även om hans plats är så väldigt tom där vid middagsbordet...

Tror jag nog att sambon också tycker - för han ringde just och bestämde att vi äter ute ikväll så slipper vi se den tomma platsen...

Ciao!