Folk är ju som folk är mest precis som du och jag...så sjöng bandet Norbottens Järn på 70-talet. Progg så att det stod härliga till - och i fredags återuppstod bandet igen på Norrbottensteatern....vi var ju bara tvungna att gå dit och det var riktigt bra...Ted Ströms "Vintersaga" har aldrig låtit så bra som i fredagskvällen i Norra Hamn...;-))

Men det blev nog ett glas vin för mycket så lördagen tillbringades mes i horisonellt läge...

Annars har vi semester nu - både jag och sambon....och än så länge trivs vi tillsammans....

Många säger ju att semester är det som sätter relationen på prov...men för oss är det tvärtom...vi trivs bäst när vi får vara lediga tillsammans......

I morgon vänter Storforsen på oss, grilla korv och fläsk och kokkaffe över öppen eld....kan det bli bättre...??

Ciao!!

Nu är jag hemma igen efter intensiva dagar nere i Uppsala. Det var så roligt att träffa alla och jag har verkligen kommit i semesterstämning.

Barnen är helt ljuvliga och kramarna jag fick av "storebror" kommer jag att leva länge på, "lill-prinsessan" var inte lika frikostig med sina kramar men igår när vi var i Furuvik och hon tog min hand, tittade på mig med sina stora stora ögon och sa:

 -"Vill du åka tekopparna med mig, Carina..?", då fylls hjärtat med kärlek......

Tack A och E för er gästfrihet!!!

Borta bra men hemma bäst - och det är jätteskönt att komma hem....

Nu får resväskan vila en vecka innan det bär iväg mot Göteborg.

Det första jag gjorde var att gå ut på balkongen och klappa blommorna...

Min ros mår inte så bra men jag ska ta itu med den i morgon.

I morgon jobbar sambon sista dagen och sedan har vi äntligen semester tillsammans!!

Ciao!!

Här i veckan när jag var på väg till jobbet från lunchen så överaskades jag av värsta regnet. Hade bara en tunn klänning på mig och inget paraply....

Jag väntade under tak en stund men det bara regnade mer och mer och till slut var det bara att ge sig ut i eländet.

När jag passerade stadshotellet stod en man där utanför:

-" Ursäkta mig damen, varsågod!

Så gav han mig ett paraply??!! Jag blev helt ställd och sa:

- " Men, ska jag ha detta?? Menar du så? Oj, vad snällt!!!

Så tog jag paraplyet och slapp bli blöt.

Eftersom jag kände igen mannen som hotellets direktör, så skickade jag ett mail till hotellet och bad dom hälsa och tacka - så fick jag ett jättegulligt mail tillbaka....

Jag log precis hela dagen för detta!!

Min vän ELA, skrev om fruktan på sin blogg och jag funderade lite på rädsla jag också....störd av alla deckare och thrillers som jag ser och läser så är jag lite rädd för psykopater....

Hur vet man om någon är psykopat? Hur känner man igen dom??

Varje dag när jag är ute och prommenerar så tror jag att jag träffar psykopater hela tiden - människor som har ett fånigt, eller väldigt konstigt uttryck i ansiktet, pratar för själv, ibland skrattar dom, ibland gråter eller skriker dom...helmysko..och jag blir skitskraj...

...så kommer jag närmare och upptäcker sladden eller hörsnäckan.....dom pratar bara  i mobiltelefon :-))

Annars har helgen bjudit på många mil på cykeln, i går ut till skärgården(Lövskär) där vi åt en god lunch, I dag broarna runt till "Niporna".

I går kväll skulle vi "göra stan" men gäspade oss hem klockan 11....as usual...

Nu ska vi se en film och i morgon ska väskan packas för Uppsala-resan.

Ciao!

Äntligen är den här - den så efterlängtade semestern. Känner mig redan totalt avkopplad trots att det bara är första dagen(checkade ut kl. 3 i går eftermiddag). En hel månad fylld av äventyr och avkoppling.

Första semesterdagen började jag med en lååång promenad, sedan har jag städat lite, handlat lite, sovit en stund i gungstolen på balkongen, druckit en iskall pilsner tillsammans med sambon och nu har jag bäddat ner honom i sängen för en lite tupplur, sedan ska vi grilla och fira fredag.

Sonen har åkt till Ske-å på Trästocksfestival...så vi är dessutom "barnlediga".

Vet inte om det blir så mycket bloggande under semestern..vi får se...?

Önskar er alla därute en fortsatt underbar sommar!!

Ciao!

Att känna stolthet är inte alltid så lätt, man måste träna mycket för att våga vara stolt.

Jag är stolt över mig själv och mitt liv!!

Mest stolt är jag över min son, att min uppfostran och mina värderingar har speglat sig hos honom och han har blivit en alldeles "egen" människa och så mycket klokare, snällare och snygare än jag var i den åldern. Det är jag stot över!!

Just i dag är jag också väldigt stolt över att mitt beslut om ett nytt liv ger resultat.

-10 smörpaket!!!

Annars i dag så har jag haft lite spindeljakt....hittade en enorm med långa ben i badrummet, sambon var kvar så han fick mörda den....men...finns det en så brukar det finnas flera......

Strax på väg till arbetet. 2 dagar kvar innan SEMESTER!!!

Ciao!

Jag har den stora förmånen att vara berikad med inte mindre än 5 bonubarn..

Jag skriver förmån för så är det, att få vara delaktig i en ung människas uppväxt och liv är en stor förmån.

Inte alltid så lätt men om man älskar sin partner och vill kämpa för förhållandet så måste man också ha förståelse och känna ödmjukhet inför sin partners barn..det är ett val som man måste göra - Take it or leave it!!

Ett av mina bonusbarn har en större och alldeles egen plats i mitt hjärta...

Jag träffade honom när han var 11 år, hans pappa hade vårdnaden om honom och jag förälskade mig i hans pappa och flyttade in. Jag var ung, 23 år, men snabbt blev jag och A goda vänner....

Vi bodde då  i Eskilstuna men flyttade upp till Jokkmokk och startade eget företag...inte så lätt för A som då var 12, att lämna sin mamma och systrar, sin stad och sina vänner och flytta 120 mil rakt norrut.

Det gick bra han fick snabbt vänner och efter ett år så föddes hans lillebror, hans pappas och mitt gemensamma barn. A älskade sin lillebror från första stund och den kärleken var ömsesidig även för min son.

När vår son var 2 år och A var 15 år så separerade vi och det föll sig naturligt och sjävklart att A skulle stanna hos mig och lillebror.

Det var tuffa år, men tillsammas klarade vi det och i dag är jag så tacksam för att han fanns och fortfarande finns för oss.

Han är för sin lillebror den allra bästa förebilden och för mig är han en del av mitt liv och en vuxen "låtsas-son" ( han kallar mig för "låtsas-mamma") som finns närhelst jag behöver honom.

I dag bor han i Uppsala, är gift med en jättefin tjej och har två helt underbara ungar.

De har köpt sig ett nytt hus och de 21:a åker jag ner och hälsar på min bonusson och mina bonus-barnbarn..

Tänk vilken otrolig förmån jag fått i mitt liv!!!

Helgen har annars gått i fart och muskler, i form av gårdagens äventyr på Pite Dragway - blodet pulserar rejält när Top Fuel  burnar på "pite-poden"...

Snart dags för palt och sedan till "The Mukkas" för att fira Mats som fyllde år i går.

Ciao!

Sambon fyllde år i måndags och därför bjöd jag honom på en weekend i helgen till metropolen Lycksele. När barnet var litet var vi dit varje sommar, dom har en stor djurpark och stort "vattenland".

Nu tänkte jag att vi skulle åka dit och upptäcka Lycksele för vuxna ;-)

Sviten var bokad och på lördagen efter en tur på hembyggsgård och skogsmuseum väntade skumpa, bubbelpool och bastu på rummet.

Sedan åt vi en underbart god middag på hotellet: hummersoppa, renfilé och glass med hjortron. Sambon blev glatt överraskad.

På väg hem igår svängde vi förbi Umeå (en omväg på 13 mil) och grattade vännen S på hennes födelsedag.

Kom hem sent igår kväll och bestämde mig för att fortsätta lyxa mig och ta sovmorgon i dag. Vi har ju förmånen att få flexa på morgonen - så det gör jag i dag och tänker vara på jobbet kl. 9.....

Innan jobbet skall jag umgås och pyssla med mina blommor därute, fick några nya av vännen S i går..

Ciao!

Jag älskar verkligen min stad och mitt älskade Norrbotten...här är fantastiskt men visst, det finns det som gör att Luleå och Norrbotten får minuspoäng, i veckan har jag tänkt på 2 saker:

1:

Stadens alla sk. A-lagare. Jag har aldrig varit i en stad där A-lagarna tar sådan plats som här. De har tagit över hela vår vackra stadspark så att ingen "vanlig" vill vara där. De gapar, skriker, pissar och skitar ner. Föräldrar törs inte låta sina barn springa barfota i gräset där eftersom det kan finnas slängda kanyler. De har även tagit över vår fina Norra hamn. Den som kommunen har gjort så fin med en lång "promenadbrygga", där sitter dom, pissar ut över vattnet, kastar flaskor, gapar och skriker. A-laget har verkligen ett paradis i vår stad. Jag blir så förbannad på dom och som Luleå-bo skäms jag.

2:

Jag har någon nära som är homosexuell, varje gång hon kommer hem med sin kärlek så blir dom antastade och påhoppade. Bögar, flator, transor är inte välkomna i Norrbotten, så är det. Jag skall vara rättvis och säga att för oss stadsbor är det nog rätt OK, men i byarna absolut inte...( jag har ju bott i en by  norrbotten i 10 år..).

När byborna kommer in till sta´n så skall alla som inte "knullar normalt" märkas eller nå´t.

Jag har bott på många platser i Sverige och från min tid i restaurangbranchen så har jag många bögar och flator som vänner. Men aldrig att jag har varit med om att de har blivit påhoppade som här....

Trångsynhet när den är som störst. Skämmes på er ta mej faen!!!!

Så - nu är det sagt!

I helgen skall väskan packas igen, sambon fyllde år i måndag och jag har bjudit honom på en liten weekend....rapport om den kommer efter helgen.

Ciao!