I dag går det segt...både i datanätet här på jobbet och med min egen arbetslust.

Nätet rår jag inte på men arbetslusten kan jag väl i och för sig påverka men man kan inte alltid vara på topp.

Tror att jag mentalt känner att det snart är dags för flera dagars ledigt och hjärnan är inställd på det och inte på arbete.

Jag vet fortfarande inte om det blir någon resa till påsk. Sambon säger att vi ska åka men samtidigt så märker jag hur orolig och hur dåligt samvete han har för sin mamma och inte riktigt vill lämna henne..jag vet och förstår precis hur han känner det (I´ve been there...)..men jag vet också att det spelar ingen roll hur du gör eller tänker...

det känns aldrig rätt i alla fall " Hur man än vänder sig så har man röven bak...".

Sedan vet jag också att detta bara är början på en lång tid med oro, dåligt samvete, beslutsångest...och ska man orka igenom det så är det extra viktigt med egen tid, med avkoppling, frisk luft, vårda kroppen...

Annars är det inte bara föräldren som går under utan man gör det själv också...till ingen nytta....

Men vi får väl se hur det blir...vi behöver ledigt tillsammans, vi behöver skratta och umgås med goda vänner - för att orka det svåra som oundvikligen kommer.

Ciao!