När jag var barn så bodde alla mina dockor i Spanien, jag hade ett eget språk och när min familj inte förstod vad jag sa så blev jag arg på dom och sa att jag pratatde spanska..

När jag sedan läste spanska så satt språket direkt och på ett år pratade jag flytande spanska utan problem...detsamma så fort jag kommer till Spanien..trots att jag inte använder språket dagligen så är jag snabbt i gång och pratar - utan problem...

En spå-kärring har sagt mig att jag levde mitt tidigare liv som zigenare i Spanien...dansandes i stora volangprydda kjolar....

Så nu...har min son fått jobb i Barcelona.....han ska visst åka den 25 augusti!!!

Kan inte riktigt ta det till mig....hur ska det gå???

Samtidigt som jag känner...att detta är nog menat....

Kan det va så?

Många känslor, glad för hans skull men egoistisk för min egen skull...vill ju helst stoppa tillbaka honom i magen..min lilla bebis....

Fötränger det ett tag till.....

Ciao!

Fattar inte varför man är så himla trött...

Under semestern - hur pigg som helst och så fort man börjar jobba så är man som en zombie...

Älskar engelska deckare på TV och nu under sommaren är det ju högsäsong för dom...men varje kväll likadant...sommnar så sött på soffan....oftast 10 min innan slutet och missar givetvis alltid vem som är mördaren....

I går kom sonen och väkte mig kl. 23.30...antagligen snarkade jag..han hade svept in sig i sitt knallgröna påslakan och jag fattade ingenting...trodde det var A-C i en hiskeligt ful tunika!!!

- Heeeej, är du här???? (typ)...

- Mamma, jag bor här.....(typ)...

Våjne Våjne!!!