Nu har även sonens kompisar (4st) fått jobb i Barcelona...så nu verkar det ju som om verkligheten har hunnit i kapp  och min lilla "bebis" skall flytta till Spanien.....antingen redan nu den 25 augusti eller så i oktober..

Blandade känslor rasar inom mig, stolthet och glädje för att han vill, vågar och fick jobbet, oroliga känslor för att något skall hända, för att han skall bli lurad, ledsen, besviken, rädd.........

Han är lugn...."-Morsan, det ordnar sig..."

Jag är superstressad:  Var ska dom bo?, vad ska han ta med sig?, räcker pengarna? etc etc......

Mitt lilla barn..på ytan så tuff och hård men där inne inte så stor....

Samtidigt så vet jag ju av egen erfarenhet att detta är en chans han måste ta..annars kommer han att ånra sig hela livet...skall försöka hjälp och peppa honom:

Våga och vinn och vägen hem finns alltid kvar!!!

Men nog kommer det att gråtas många tårar...vad ska jag göra och för vem?? Mig själv förståss - men inte alltid så enkelt att leva upp till....

Fortsättning följer.....

Ciao!