Klev upp tidigt i går morse, städade hela lägenheten, sedan väckte jag sambon, här skulle julpyntas.

Ner i källaren efter julsakerna...

- Hur ska du ha stjärnorna?

- Akta, var försiktig!!

- H-vete där gick dyra pumlan( norrländskt ord för jugranskula) i kras

- Men herregud, du kan ju inte sätta stjärnan där....

- Hur var det nu, var skulle den här vara?

- Vi måste ner på sta´n och köpa: gardiner, lampor, ljus och julstjärnor

- Sämtar du eller? Man kan inte gå på sta´n en löningslördag i december...

- Men ursäkta mig, jag gör det själv - du verkar ju inte tycka det är mysigt att jupynta....

- Är du sur eller?

- Nej, bara ledsen....

- Bara 4 veckor kvar sedan är "skiten" över...

Sedan gick vi på hockey. Luleå mot Rögle (tror jag det var, spelar inte så stor roll). Hockey har lite samma effekt som yoga, under 2 timmar är du totalt koncentrerad på en enda sak - pucken...

Hjärnan rensas totalt från allt annat, det enda som exitsterar är vad som händer där nere på isen....

Så efter matchen när vi kom hem, drack vi glögg och njöt över vårt fina hem med alla svarta silverstjärnor (;-)), alla levande ljus och en stund av julefrid infann sig..

På radion spelar dom den gamla 80-tals hiten Forever Young med Alphaville.

" Let us die young or let us live forever, heaven can wait we´re only watching the sky..Forever young I want to be forever young.."

Oavsett om man gillade låten eller inte så var den ett mantra för oss på det glada 80-talet.och tanken slår mig...

Inte undra på att vi 6o-talstister tror att vi är fortfarande är 20..

Vi skall inte ha kroppar som anstår en 45-åring, nej då, vi ska ha kroppar som en 17-åring. Vi vägrar rynkor och grått hår, ock vi gråter förtvivlat när vi inte hittar kläder som passar i tonårsbuikerna...för att inte tala om skorna...

Inte undra på att så många av våra barn är anorektiker, har dåligt självförtroende, är totalt kroppsfixerade.....

Det är vår generation som skapat denna hysteriska värld..

Forever young, we want to be forever young...

Snacka om chock när vi inser att vi är gamla och ska dö.....

Fick en kommentar från en Åsa, om att som chef, blogga på jobbet.

Åsa har givetvis helt rätt, ingen vare sig chefer eller medarbetare skall blogga på jobbet, eller skicka privata mail, eller ringa privata samtal...men som  chef är du skyldig att vara ett gott föredöme..

 Så jag gör som jag brukar..när jag ändå är inne och jobbar så här på söndagmorgon (hemifrån) så passar jag på att blogga lite...som chef tar du ju inte betalt för tiden du jobbar hemifrån, så det måste ju vara OK?

Som chef är du ju aldrig ledig..

Nu skall jag baka lussebullar, sedan blir det skyltsöndag och sångstund på svärmors äldreboende.

Ciao!