Jag och min syster här i stan har försökt få ihop en kväll som passar för dejt...inte alltid så lätt med fullspäckade kalendrar men så bokade vi, fredag den 30:e blir det..

men så kommer ju världens bästa Johanna hem till helgen och det är klart att då vill ju syrran vara hemma med sin dotter...så då föreslog jag:

- Skulle vi inte kunna ta det på tisdagkväll då?? Även om det bara är en vanlig kväll.

Min syster svarade:

- Givetvis, vi tar det på tisdagkväll, vem säger att man inte kan ha det trevligt på en tisdagkväll???

Min syster är fantastisk på det sättet - att alltid se det ljusa i det som annars kan te sig så mörkt!!!

Det blev så. Vi träffades på puben efter jobbet. Tog ett glas vin och pratade, pratade, pratade. Sedan har vi varit på Thai -restaurang och ätit god middag och pratat ännu mer och sedan avslutade vi med en öl på puben.

Jag följde henne till Wasa-parkeringen där hennes gubbe skulle hämta upp henne - han fick givetvis köra hem mig ....ca 250 meter!!!!

Och nu sitter jag här, mätt och belåten efter en ovanligt trevlig tisdagkväll...Tack älskade syster!!

I morgon fyller vårt kommunalråd år och har Öppet Hus, och tänk att han kom till mina tjejer och sa att han verkligen vill att vi ska komma dit...

vår kommun har världens bästa kommunalråd!!

Sedan är det visst någon fler som fyller år i morgon (A-C) så efter jobbet tänker jag ta en promenad dit och se om dom bjuder på någe gofika!!

Annars så ber jag er alla att tillsammans med mig hålla alla tummar och tår för min son som blivit kallad på anställningsintervju på måndag!!! Snälla, snälla, ge honom ett arbete!!!

Ciao!

Jag har alltid i hela mitt liv känt mig stor och klumpig..

Jag är inte så lång (1.65), väger numera lite för mycket men inte anstötligt (inbillar jag mig i alla fall)

Nej det är inte längd och vikt som får mig att känna mig elefantlik, nä - jag är liksom inte graciös, typ..?

När jag var yngre var jag så avundsjuk på alla små graciösa flickor som liksom älvor svävade sig fram genon livet...

Mina systrar (2 st) är helt annorlunda, liksom tunna och skira (även om dom kanske så här med ålder också har några kilon extra..sorry systrar ;-D), men dom har små huvuden, händer och fötter och liksom tunn benstomme....

Jag däremot, har stort huvud, stora händer och stora fötter, grova ben och kanske grov rumpa....?

Men i ungerfär 18 års tid har jag trotsat tyngdlagen och tränar Aerobics....i trikåer och framför stora stora speglar...och jag fulkomligen älskar det!!!

När jag kommer till passen och vi står där uppställda framför speglarna så känns ju det lite grann när jag ser dom andra svävande "älvorna"...

-Usch, tänker jag då..hur ska detta gå? Tänk om jag snubblar och ramlar på dom och krossar dom??

Men när musiken börjar och vi efter en stund har fullt upp med stegkombinationer och hopp och snurrar...då försvinner dom där elefanttankarna och när vi efter ett tag har fått upp tempot -då känner jag mig som den häftigaste dansösen av dom alla, likt en prima ballerima dansar jag runt i salen, svävande som en älva över golvet framför dom stora speglarna..

du-dunk, du-dunk....

Underbart!!!

Ciao

..är det i dag. Känns som om det var väldigt länge sedan det var det.

Handlat och hälsat på svärmor och skall strax ta med oss våra "små-pojkar" på hockey. 18 och 19 är dom ju numera men för oss är dom fortfarande små....

Luleå ska vinna säger mina killar...självklart säger jag och imponerar med att säga att det måste dom ju göra när dom ska möta bottenlaget Södertälje..

Jag får en uppskattad blick av sonen..

-"Fasiken, morsan har lite koll i alla fall..."

Ingen vet ju att jag var uppe kl. 6 i morse och memorerade serietabellen....

Annars är jag dödens sugen på en SEMLA...!! Det är min stora passion och just nu finns dom ju överallt...åt en i går och skulle kunna äta flera stycken per dag...vi bor ju mitt i sta´n och har ett konditori runt hörnet..men jag kämpar och bestämmer mig för max 2 semlor per vecka......

Ciao!

..sa Kay Pollak i går kväll.. Kay Pollak är för mig liksom säkert för många adra, lite av en mentor. Många kloka ord kommer ur hans tankar.

En gång för flera år sedan, när jag gjorde en av mina sista resor till mitt föräldrahem, var han sommarpratare på Radion, hans ord och hans råd om hur man hanterar svåra situationen fick mig att göra mig fri från mörka tankar, hans ord fick mig att ta av mig den "tunga ryggsäcken" jag bar på och symboliskt lämna den där vid eldstaden på gården i Tårrajaur...och där står den nog än....??

I går  fick jag möta Kay Pollak på riktigt för första gången....intressant....

Annars är jag på väg till Stockholm...över dagen...skall på ett möte..och är hemma vid halv 9 i kväll.

Märkligt att om ett par timmar så har jag date med Lena och Fredrik på Centralen...

Ha en bra dag!

Ciao

...."Det blir en dag på stranden
       Morgnarna drar förbi
      Vi sjunker ner i sanden
      Låter dagen gå som den vill..."

På ett äldreboende i vår stad har dom inrett ett solrum, med sand, solstolar, palmer, parasolller mm. Man kan välja program och vara en dag på stranden i Mauritius eller Miami..eller kanske solnedgång på Bali eller soluppgång på någon annan varm plats..Temperaturen varierar mellan 25 till 35 grader. En timme i solrummet är lika med 20 min i solen......

Där var vi i lördags, i flera timmar...vi har ju inte riktigt åldern inne ännu men Catrin jobbar där och bokade både solummet och poolen ( som var 36 grader varm). Hur mysigt som helst. Vi reste och solade och badade och drack parapydrinkar och åt färsk frukt...

Planen var ju att gå ut på krogen men efter det att vi gjort oss iordning och käkat middag så satt vi och gäspade här vid köksbordet och insåg att vi kommer inte att orka någon krogsväng - solen tar på krafterna...eller så är det åldern...vi kanske platsade alldeles utmärkt på Äldreboendet trots allt???

Hur som helst så var det ju väldigt skönt i går att inte det blev någon krog i förrgår...istället blev det en lång promenad till Prins Albin och Prinsessan Alva.

Sambon kom hem sent i går kväll och det var riktigt skönt att ha honom hemma igen.."man saknar inte kon förrän båset är tomt......."

Ciao!

Jag älskar verkligen mitt arbete. Ingen dag är den andra lik och det är så otroligt varierande under en arbetsdag, snabbt kastas jag runt i olika problemlösningar och varje dag får jag lära mig något nytt och just det att alltid få utveckla sig är så stimulerande.

Ta en dag som igår tex, då såg min arbetsdag ut så här:

* Samtal med 2 av mina medarbetare, ett samtal för att försöka lösa en konflikt

* Sammanställde en kravspecifikation samt en kallelse till en MBL-förhandling inför ett stort pojekt som är på gång.

* Redovisning av ett annat projekt där jag sitter i Styrgruppen

* ett besök av en leverantör

* Samtal med 1 medarbetare ang hans uppsägning

* Betalade fakturor

* Genomgång av 2008 års bokslut, med vår ekonomiassistent

* Konfigurering av några ankntytningar samt statistikrapporter i vårt växelsystem

* Dessutom lite fredagsmys med mina medarbetare..

+ allt det vanliga som händer varje dag, telefonsamtal, svara på e-post mm.

Alla dagar lika varierande och utvecklande...och när fredagen kommer så är det väldigt skönt att få komma hem och veta att under 2 dagar får jag vila hjärnan så att den pallar en ny vecka full av utmaningar...

Gräsänka i dag, sambon är på konferens och kommer hem i morgon. I eftermiddag kommer dom andra gräsänkorna för lite samkväm...vi ska bla till ett äldreboende!!!! där dom har bassäng och ljusterapi....??? Efter bad och ljus så blir det mat och vin här hemma hos oss och sedan är det väl risk för att det blir en krogsväng.....

Så det är bäst att jag slutar och fortsätter med städning och bakning och förberedelser..

Ciao

Så här var det:

Jag var på ett 2-dagars seminarium i Stockholm, ca 150 deltagare och anledningen till att jag var där var att jag skulle hålla en presentation om hur vi använder oss av en speciell applikation för att öka vårt företags tillgänglighet.

Jag var tillsammans med 2 av mina kollegor.

Efter den första dagens fullspäckade schema var det FIIIN middag.

Vita dukar och kandelabrar och hela paketet.

Vi blev placerade tillsammans med ett par representanter från en liknande verksamhet som vår.

Trevligt småprat vid bordet och de var förrätt och varmrätt med väl utvalda viner....jag tog det försiktigt med alkoholen eftersom jag skulle hålla min presentation i första passet morgonen efter.

Mellan rätterna var det lite tävlingar och jag var sektreterare vid vårt bord (lag).

Så kom efterrätten, en kall jordgubbssoppa med hemgjord vaniljglass..jummy!!!

När alla fått sin tallrik upptäckte jag att jag även fått ett runt chokladrån serverad med min soppa...jag sneglade lite på dom andra och insåg att det var bara jag som fått ett chokladrån....

Eftersom jag var lite av VIP-gäst på seminariet så ville jag göra dom andra uppmärksamma på detta och jag tar demonstrativt upp chokladrånet, tittar på dom andra och säger med ett litet leende:

- " Är det meningen att man ska äta det här???

Det blir knäpptyst kring bordet, min kollega som sitter mittemot stirrar på mig med en blick som säger ungefär...."Snacka om att jag har en puckad chef..." min andra kollega (som vet hur jag är) tittar på mig med en blick ungefär " Jösses, hon gör det igen......"

Jag förstår att något är alldeles galet och studerar mitt chokladrån lite närmare och upptäcker att det är inget chokladrån utan det är en....PENNA!!!!

Jag börjar hysteriskt skratta och mina kollegor bara stirrar...en av kvinnorna från det andra företaget frågar (mellan skrattattackerna) varför jag i hela friden trodde att det var bara jag som skulle få ett chokladrån????

Och jag svarar då..- " Tja, jag är ju chef........"

Tips om du är på fin middag: Fråga aldrig - Bara ÄT!!!

Ciao!

I går kväll satt jag och slötittade på "Körslaget" och 2 av låtarna som framfördes fick mina tårar att rinna:

 Kom Hem och Gabriellas sång

"Kom hem" får mig att tänka på min älskade mamma och dom där sista dygnen när vi satt och väntade på att hon skulle få somna in.

Min mamma sjöng alltid, när jag var tonåring tyckte jag att hon var hur pinsam som helst med sitt nynnande...nu går jag själv och nynnar och sjunger hela tiden..:-)

Hur som helst så hade vi suttit där i ett par dygn, sett hur hon plågades och gråtit slut på alla tårar, syrran och pappa hade somnat och min systerdotter och jag turades om att sitta med mamma och hålla hennes hand....Det var lugnt och rofyllt..då kom jag på att jag skulle sjunga något för henne, och det enda jag kunde komma på var "Kom Hem" med Barbados, detta var år 2000 och den spelades rätt mycket på radio då....

Jag sjöng den för henne och efter en stund bytte vi plats jag och systerdotter och några minuter senare somnade mamma in för gott.

Borde kanske vara en djupare och vackrare sång som får mig att tänka på mamma???  Eller så inte - den kanske just då förmedlade precis det jag ville säga:

" Men om du stannar kvar och ger mig chasen,

så ska jag visa dig jag ber dig nu...

Kom Hem, vi börjar om igen,

 jag ger dig allt där ute är det så kallt......"

Den andra sången är Gabriellas Sång.....den får mig att tänka på mitt äktenskap, hur j-la nedtryckt jag var, jag var bara en liten skit och hur jag lyckades ta mig hur det destruktiva och hur jag i dag har lämnat det bakom mig, starkare och modigare:

"Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans......

Tänk hur mycket musik och texter påverkar en, hur man kan stärkas av orden...

När jag bestämde mig för att skiljas var det Scorpions " Wind of changing" som var min kampsång.....

I dag tycker jag att den vackraste texten är Lars Winnerbäcks " Om du lämnar mig nu..":

Jag kanske skulle leta upp nån yngre som en fjäder i hatten
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd,

ingen känner mig så väl som du
Jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu.....

Den får mig att tänka på min kärlek till min älskade Sambo...

Bryan Adams " Everything I do, I do it for you" är min sång till min älskade son...

Ciao!