03:51 och kan inte sova...inget ovanligt, så här är det ibland....

Stress? tja,kanske men jag är inte trött så det kanske bara är så att jag behöver inte mer sömn,tycker det är ganska mysigt att vara uppe ensam på natten....

Har tagit en macka och dricker lite Latte..blir snart pömsig igen och somnar om och sover gott till dess att klockan ringer.

Funderar på hur vi ska göra till påsk? Hatar när jag inte kan bestämma mig för vad jag vill, eller rättare sagt så hatar jag när fröken Klok sitter på ena axeln och säger vad jag borde också har jag fröken "Äh, va faen, kom igen nu." som sitter på den andra.....

Sjukt mycket på jobbet just nu - så det gäller att hålla fast vid måttot:

 " Ingen dör för att det tar lite längre tid"

Håller tummar och tår för sonen som var på anställingsintervju igår....måtte det gå vägen denna gång!!!!

Inte nog att det är måndag i morgon..dessutom har staten eller kungen eller någon snott 1 timme från oss...så jag bävar redan nu för morgondagen...

Min sambo sa att vi får ju tillbaka timmen till hösten..men så är det ju inte...vi får ju bara tillbaka det som faktiskt tillhör oss...

För att komma ihåg om man ska ställa klockan fram eller bak ska man visst tänka på trädgårdsmöblerna...

Men som vanligt har man glömt bort oss i Norra delen av riket..

Vadååå, trädgårdsmöbler????

Vi tar fram skoter och skidor just nu....

"Än är det långt kvar till vår säger Mor", eller hur den nu var :-)

I Norrbotten har det snöat i ett dygn och det vräker fortfarande ner, plogbilarna är lediga i dag så vi gräver oss fram genom staden.

I butikernas skyltfönster skyltar man likadant som i Södra Sverige (förståss), så blommiga klänningar och sommarskor skrattar åt oss där vi pulsar förbi i våra dujackor, mössor och Lovikavantar...

Annars är det bra!

Ciao!

Veckan har gått i ett rasande tempo...jösses amalia vad det snurrar på just nu...

I dag fick jag ett nytt projekt att ansvara för - ett projekt som jag verkligen brinner för och som kan leda till att en av mina visioner blir till verklighet - skitkul!

Men hinner jag..?? Jo det gör om jag tar kontrollen och rattar och bromsar..

I morgon ska jag ha en utbildning/utvecklingsdag med mina medarbetare. Lite nervös är jag....vill ju så mycket att dom ska känna att det blir en bra dag och att dom går hem lite stoltare och lite starkare...

Har en text som jag tänkte ge dom i morgon, vet inte vem som skrivit den, jag har fått den av Erland och ni får den av mig här och nu:

***************************************

Försök att lyssna till det jag inte säger

Låt dig inte luras av det ansikte som jag visar. Jag har tusen masker och ingen av dem är jag.

Bli inte lurad, jag ber dig - bli inte lurad.

Ger jag intryck av att vara säker? Att självförtroende är mitt namn och kyligt lugn mitt agerande? Att jag inte behöver någon?

Men tro mig inte!

Djupt nere dväljs mit verkliga jag i förvirring, i ensamhet.

Därför skapar jag mig en mask att dölja mig bakom.

Att skydda mig från de blickar som vet.

Men just en sådan blick är min räddning.

Det betyder att om den åtföljs av accepterande, då åtföjs den av kärlek.

Det är det enda som kan befria mig från de murar jag byggt åt mig själv.

Jag är rädd att djupt därinne inte vara någonting.

Att jag inte är något alls att ha, att du ska upptäcka det och stöta bort mig

Så börjar paraden av maskeringar.

Ständigt pratar jag med dig, jag berättar allt som egentligen inte betyder något, men ingenting om vad som betyder allt. Vad som ropar inom mig.

Var snäll och lyssna noga och försök att höra det jag inte säger.

Jag skulle vilja vara äkta och spontan och mig själv!

Men du måste hjälpa mig, du måste sträcka ut din hand!

Varje gång du är snäll, vänlig och uppmuntrande, varje gång du försöker förstå - för att du verkligen bryr dig, då börjar mitt hjärta få vingar, mycket spröda vingar, men ändock vingar.

Med din känslighet och sympati och din förmåga att förstå, är det endast du som kan befria mig från din skuggvärld av osäkerhet, från övergivenheten i mitt fängelse.

Det kommer inte att bli lätt för dig.

Ju närmare du kommer mig, desto blindare slår jag kanske tillbaka.

Men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar och däri ligger mitt hopp.

Jag ber, försök riva dessa murar med fasta händer, med varsamma händer. För ett barn är mycket känsligt.

Vem är jag, kanske du undrar?

Jag är någon du känner mycket väl. Jag är varje man du möter, jag är varje kvinna du möter,

Jag är också du sjäv....

**************************************

Godnatt - sov got!!!

Måndagen har passerat och nu är det bara uppåt-dagar!!!! ;-)

Är kvar på jobbet, (har fikarast just nu  ;-)), innan nästa möte som är inbokat kl. 18:30...

En av "gubbarna" i vår ledningsgrupp är pappaledig, därav är mötet lagt på kvällstid.

Ganska intressant att vara enda kvinna i ledningsgruppen - jag har absolut inga problem med det, men ibland kommer jag på mig själv att sitta under mötena och känna mig väldigt ensam...ibland förstår jag inte rikgigt det manliga sättet att diskutera och besluta och ibland får jag verkligen agera manligt för att bli förstådd....

Ibland är det också väldigt trevligt att vara i en manlig värld ,de flesta av mina medarbetare är kvinnor och män har oftast en rakare och enklare kommunikation...

"Mina män" är bra och jag trivs och litar på dom, de lyssnar på mig och jag känner mig delaktig..... just därför tycker jag så mycket om mitt jobb....

Nu är fikarasten slut ;-)

Ciao!

Jag tycker verkligen inte om måndagar, så är det bara...

Är känd för att ha lite dålig morgonhumör och måndagar är det, för mig, morgon precis hela dagen....

Jag är trött, seg och sur....

Har ingen arbetslust, kan komma på mig själv att jag kan sitta och bara stirra hur länge som helst...

I dag började jag dagen med att hålla en dryg timmes utbildning...gick inte alls nå´t bra...kände mig oengagerad och tråkig.

När jag sedan kom tillbaka till jobbet så stängde jag in mig bara för att mina medarbetare skulle slippa konfronteras med mig...

I eftermiddag har jag haft ett par möten, samma där = oengagerad.

Vet inte vad beror på det här med min "måndags-neggo" - men jag tror att det är så att jag tycker att helgen är så trivsam och mysig och när måndag kommer så vill jag helt fortsätt att mysa...har svårt att vänja om mig helt enkelt..

Helgen är helt enkelt för kort och jag är helt övertygad om att jag skulle prestera minst lika mycket på en tisdag-fredag vecka som en måndag-fredag vecka...

Dessutom har jag tillbringat ett par timmar här vid datorn och återställt mina fotoalbum som min älskade sambo "råkat" radera..:-(

Vilket förståss inte fått mitt humör att trilla över på den positiva sidan...

Nåjo, i morgon är det ju tisdag och jag lovar att jag kommer vara på G igen och kompensera alla som fått ta emot mitt sura humör idag...

I morgon kommer jag kvittra som en lärka igen....

" ALWAYS LOOK ON THE BRIGHT SIDE OF LIFE...."

Helgen har varit underbar...både lördag och söndag har vi haft strålande sol och vi packade ryggsäcken med varm choklad och mackor och vandrade ut på isen, ut till vår lilla ö: Gråsjölören, lutade oss mot en solvägg och bara njöt....

I går kväll var vi på Bio: Män som hatar kvinnor..Jättebra!!!

Minst lika bra som boken och Lisbeth Salander var precis som jag tänkt mig....

Lev ditt liv nuet, lev här och nu, fånga dagen - viktigt och vi uppmanas hela tiden att leva HÄR OCH NU....

När man var ung, typ 25 och yngre...så fanns inget annat...Man levde hela tiden för precis just här och nu...man förstod inget annat..

Allt var spontant, allt oplanerat..kom igen vi drar...ena dagen här - andra dagen där...varje dag som om den vore den sista...odödlig....

Men ju äldre man blir desto mer måste man ha detta mantra...FÅNGA DAGEN, LEV HÄR OCH NU!! Man måste påminna sig....

Allt för lätt lever vi DÅ, skrattar som tok åt gamla minnen, så roligt det var..

Allt för lätt lever vi DÄR....i framtiden, hur ska det bli?, hur ska jag göra?, i vilken ordning och NÄR....????

Hela huvudet är som en planeringkalender, när ska jag göra vad???

Undrar när man får känslan att STOPP, nu måste jag dra i bromnsen, stanna upp och FÅNGA DAGEN?????

 I mitt arkiv på min E-post sparar jag alla aktuella bekräftelser på flygbijetter, tattarblodet i mig säger att jag alltid måste vara på resande fot..

Och om mitt biljettarkiv blir tomt...så får jag ångest...

Just nu ligger det biljetter till Valborgshelgen, biljetter till Göteborg/Strömstad i juni, Biljetter + hotellbekräftelse till Göterborg i Juli....

Annars så tänker jag att:

* Hanna Hedlunds klänning ikväll var fruktansvärt snygg - en så´n vill jag ha....

* + 6 grader i Norrbotten i dag....konstigt!

* Apoteket har blivit otroligt serviceminded och man får alltid hjälp och goda råd när man besöker dom.

Ciao!

Under hela min uppväxt och ända fram till jag gick i 9:an, var det en enda sak som var alldeles solklar - och det var att jag skulle bli sjuksköterska...

Alla mina  lekar handlade om det, alla mina barbies var sjuksköterskor, alla böcker jag läste handlade om livet som sjuksköterska....

Jag har kvar en liten berättelse som jag skrev när jag gick i 2:a klass:

"Mitt liv år 2000", och där har jag väldigt tydligt beskrivit att jag år 2000 är SJUKSKÖTERKSA, gift ( med en snygg läkare givetviiiis), radhus, hund och 2 barn..

Jag pluggade stenhårt i högstadiet, av den enda anledningen att jag skulle komma in på Vårdlinjen ( då krävdes det höga betyg för att komma in).

När vi skulle prya i 9:an så var ju valet självklart, jag skulle givetvis prya inom vården....

Så blev det - 2 härliga efterlängtade veckor på en av stadens långvårdshem.....

Och dessa 2 veckor vände upp och ner på allt....

Jag lovar, jag kräktes i 2 veckor, jag kräktes när jag matade, tvättade och värst av allt när jag skulle hålla på med deras LÖSTÄNDER.....LÖSTÄNDER är absolut det äckligaste jag vet....

Så det blev ingen vit sjuksköterkerock och  ingen snygg läkare till man...

Näe - det blev ett antal år på krogen och sedan blev det telefoner och ledarskap.

Det blev först ett giftemål men en blåst karl, sedan kysstes det rätt många grodor innan min byggnadsjobbare klev in i mitt liv.

Det blev inget radhus med liten täppa, utan det blev en lägenhet mitt i sta´n. Det blev ett barn....

Det blir inte alltid som man tänker men vilken himla tur att jag inte blev sjuksköterska ( jag hade inte blivit en bra sådan) och vilken tur att mitt liv blev som det blev, att jag gjort det val jag gjort...

Om inte så hade jag inte haft mitt älskade barn och min älskade gubbe och JAG  hade inte varit JAG....

Jag beundrar er alla därute som arbetar inom vården, att ni orkar, att ni finns och det är bedrövligt att ni har så dåligt betalt!

Ciao!

Här i veckan, den 10:de tror jag, när jag satt och läste morgontidningen så började jag helt plötsligt att tänka på "Faster Judith", faster Judith var kusin med min mamma och alltså inte alls min faster, vi bara kallade henne så...

Mamma och Judith var vänninor och Judith hjälpte oss mycket på den tiden då vi hade vår Restaurang, jag blev ju gravid, gubevars, och vi behövde extra resurser på firman.

Hon tyckte så mycket om min son och gav honom fina presenter och lekte och sjöng med honom...

Hur som helst så av någon konstig anledning så tänkte jag jättemycket på henne den där morgonen och tänkte att när mamma blev sjuk och sedan dog så dog också många kontakter....tänkte att jag kanske skulle ta och söka upp faster Judith, hon skulle säkert bli glad.....

Så i går när jag var över till syrran så sa hon:

-Såg du i tidningen i går att "Faster Judith" har dött...den 10:de.....?

Märkligt........