.. var jag egen företagare. Hade tillsammans med min mamma och dåvarande man en liten restaurang...

Den här kvällen för 19 år sedan hade vi en beställning, jag var så väldigt gravid men skulle absolut jobba. Vaggade som en elefant i matsalen och gästerna liksom "banade väg" för mig så att jag skulle komma fram...

Min man och mamma tvingade mig till slut att lämna matsalen, de tvingade mig att sitta ner och vila....

Senare på kvällen när vi kom hem så julpyntade jag lite, svärmor ringde och blev helt chockad över att jag svarade - hon var helt säker på att jag var på BB ( jag hade gått 2 veckor över tiden...).

Morgonen efteråt bar det iväg, vi hade 13 mil till BB och jag hade sådana värkar att jag vägrade att låta min man köra - han skulle ta hand om mig!

Vi beställde taxi och när taxigubben förstod att vi skulle till BB så lade han svarta plastsäckar i baksätet på bilen, den var ny och han var rädd om den...

Kl. 9 kom vi till Boden och kl. 12.11 föddes vår son. Han var förståss världens finaste och med ens så blev meningen med livet så uppenbar.

Nu är han 19 och fortfarande världens finaste. Han är  snäll, lugn, snygg, harmonisk, mysig,ärlig, rolig, trygg.....

Tänk vad stolt hans mormor skulle vara. Hon sa alltid att hon ville leva så att hon skulle få se att det gick bra för barnbarnen....nu blev det inte så...men tänk så stolt hon skulle vara om hade fått vara med.....minst lika stolt som jag...

I kväll har jag bakat inför morgondagens kalas, städat lite, tvättat...och gjort precis allt det där som mina "killar" skulle göra för mig när jag fyller år...hmm (man kan ju drömma att det blir som i Triss-reklamen "Plötsligt händer det..")

Ciao!