Har just sett Uppdrag granskning på TV. Det handlade om skolan eller rättare sagt om skolan som inte respekterar våra barn...jag blir så j-la arg, ledsen, förtvivlad...uppgiven.

Min son har snart gått ut skolan. 12 års skit är äntligen slut...jag tror inte att han har skrattat sedan han började skolan - kanske han börjar skratta igen nu när han snart slipper....

Jag kommer ihåg hans första skoldag.. hur han, där i skithålan Jokkmokk, gick så glatt och full av förväntningar till skolan. Äntligen skulle han få lära sig läsa, räkna, skriva. Hur blev det då? Han fick en tyrann till fröken, hon bestämde sig från första dagen att hon inte tyckte om honom.

Jag har fostrat mitt barn att man aldrig aldrig skall acceptera orättvisa, att man ska protestera om någon blir orättvist behandlad. Så blev han det... Varje varje dag i skolan, hon skrek, hon ljög, hon trakaserade honom...han vägrade gå till skolan ( i första klass!!!), jag blev kallad till skolan och uppmanad av denna lärare,Gunilla, att jag !!! skulle gå till en psykolog....jag pratade med skolchef, med skolpolitiker men inget hände..

Jag kommer ihåg dagen då hans andra fröken Maria ringde och grät för att hon slagit honom...i första klass!!!!

När han skulle börja 3:an så flyttade vi, jag var tvungen att ta honom till en annan skola där ingen hade några förutfattade meningar, där det inte fanns någon historia om honom.

Men det är klart, han var redan så kränkt och så misstänksam mot alla lärare, så barn som han var så förekom han, dvs han visade sina värsta sidor direkt. Bättre att vara en odåga och få skit än att vara snäll och få skit.

De lärare som han har haft som har kunnat se igenom detta och sett att bakom det hårda finns en mjuk kille, de lärare som har respekterat honom har också givetvis fått bra resultat tillbaka av honom...men dom lärararna har inte varit många, Kicki, Maria, några vikarier...Virpi

När han började gymnasiet sökte han in på Friskola, för att slippa den komunala skola, få vara på en liten skola med seriösa lärare...

O ja, jätteseriösa lärare med goda utbildningar och ett stort intresse för lärandet. Bara en liten detalj...dom flesta av dom tycker inte om tonårskillar och kan definitivt inte respektera en 17-18 -åring.

Nu har han valt bort flera ämen mot distansstudier - och det trivs han med. Han behöver inte konfronteras med lärare som direkt ogillar honom...han möter sina lärare på nätet och de respekterar honom, hjälper honom och han får äntligen känna sig duktig och respekteras som en människa.

Tyvärr så har skolan tryckt ner honom så otroligt mycket, gett honom så dåligt självförtroende och jag hoppas att, nu när det ätligen snart är över, att skolan inte har förstört även hans yrkesliv, att han på sina arbeten skall få känna sig behövd, duktig, omtyckt, respekterad....

Jag ångar så mycket att jag då i Jokkmokk, att jag inte anmälde skolan till skolverket, men jag var så ensam och kände mig så liten...

Men jag lovar, när han tar studenten skall jag skriva en insändare....jag ska hänga ut dom och ge honom upprättelse...