Nu är det över - 12 år både mitt och min son´s liv är över. En enda lång kamp känns det som....skolan är inte rättvis och de flesta lärare i skolan tycker inte om barn och definitivt inte finniga tonårskillar....En respektlös värld....som nu äntligen är över...

Sentimentalt och många tårar trillade ner för mina kinder.

När jag skickade iväg honom på champagnefrukosten så grät jag massor, när dom sjöng studentsången så rann det ännu mer och jag var (är) den stoltaste av alla mammor där på skolgården. Han var så fin i sin kostym och mössa.

Hans pappa var här i dagarna 3 men jag tänker inte nämna honom mer än så....dessa dagar har varit helt min son´s och mina dagar.

Vi firade honom rejält och efteråt utspringet så samlades vi alla här hemma hos oss för at äta och umgås. Han fick så fina presenter och framför allt så fick han känna hur många det är som tycker om honom.

Han var på fest hela natten och kom hem vid 4-tiden på morgonen, då hade han till och med varit på krogen och druckit drinkar......

Tack alla ni för att ni gjorde hans dag till ett minne för livet!!!

Nu börjar resten av livet för honom och först och främst så gäller det att hitta ett arbete...inte så lätt då ingen arbetsgivare vill anställa en 18-åring utan arbetserfarenhet......men vi börjar jobba på det problemet i morgon - än så länge bara njuter vi av att skolan är slut.