Kanske min plats på jorden??

Helgen är över - krasst så är det ju så att vi går mot mörkare tider igen...men först har vi ju en lång härlig sommar framför oss...önskar bara att det var lite varmare...men semester i morgon och om solen skiner så ligger jag på Udden och solar...om solen inte skiner så sitter jag i min läsfåtölj och läser färdigt Mankells "Kinesen"...

Midsommarafton var lååång...vi var rastlösa och försökte bara få dagen att gå...vi har nog "kokongat" och sörjt färdigt - och det är dags att söka "storahelger"-umgänge igen..

I går var vi upp till Jokkmokk och planterade på mammas och pappas grav...Tiden går så fort och jag saknar dem så mycket...jag vet att mamma ler i sin himmel och tackar oss för att vi gör fint..det var viktigt för henne..

Sedan åkte vi till Tårrajaur, jag var orolig för det och såg framför mig hur jag skulle stå vid sjön och sakna och gråta...men precis innan vi kom fram så öppnade sig himlen och det värsta ovädret drog fram..

Joel Nilsson skulle ha sagt. "- Men nu visar sig Tårrajaur verkligen inte från sin bästa sida"

Vi stannade och jag trotsade, gick ner till sjön, men så mycket sakna och gråt blev det inte -- blev bara förbaskat blöt och kände inom mig att en dag kommer jag att vara där igen.....min plats på jorden???