Tänker på när man var ung - runt 20 typ....

Då kunde man sitta inne i flera dar och göra absolut ingenting:

* slappa framför TV´n

* läsa veckotidningar

* skriva långa noveller

* prata i telefon med väninnor i timmar

I dag om man under en ledig dag inte:

*  får frisk luft

* Rör på sig, promenad, tränar etc

* Lagar mat

* Tvättar, diskar städar lite

Då får man nästan en panikartad ångestladdad dåligtsamvete-attack

"-Skiit, jag slängde bort en hel dag som aldrig kommer tillbaka..."

Beror det på att man numera är närmare slutet? 

Fast ångesten borde vara enorm med tanke på alla dagar man slängde bort på ingenting när man var ung....

Men istället så ler man och tänker på hur underbart det var och hur livet "lekte".....

Måste bara snabbt snabbt berätta:

Träffade min son på sta´n nu på lunchen:

-" Öhhh, föresten morsan...JAG FICK JOBBET!!!!!!

Snacka om sten som föll från hjärtat.....

Lyckligt barn = Lycklig mamma