I dag tänker jag på:

1. Tro inte att allt är jusblått- det kanske i själva verket är jäkligt svart.

Min mamma sa alltid att jag var alldeles för godtrogen (naiv), att jag skulle vara lite mer försiktig och inte tro gott om allt och alla direkt. Jag har konstant vägrat att lyssna på henne och sett det som en styrka att "gå in i" allt med ett positivt sinne. Men ibland tänker jag att det kanske hade varit lite lättare om jag hade varit lite försiktigare..då kanske jag inte hade slösa bort tid och smärta på svarta saker/händelser/personer....

2. Hur lång/stor skall människan bli? De flesta av oss är ju längre än våra föräldrar och våra barn blir oftast längre och större än oss.

När tar det slut? Om 100 år, kommer medelängden att vara typ 3,5 meter?? Hur gör vi då med alla hus som vi byggt????

3. Jag tycker om att städa - det gör inte min sambo...

Jag hade bestämt att lördagen skulle vigas åt vårstädning..det hade inte han. Vi kompromissade om att städa på söndag istället och göra trevliga saker på lördagen. Vi åkte ut och tittade på möbler, fikade mm.

Och jag våndades, det kröp i hela kroppen, mitt inre jag skrek: STÄDA STÄDA STÄDA...

När vi kom hem ville han att vi skulle gå och titta på båtuställning, det ville inte jag. Han började hålla på med bilderna från Påsken och jag fick äntligen gripa tag i skurhinken och trasan..och blev genast euforiskt lycklig..jag fejade, spelade hög musik, dansade med kvasten och njöt av resultatet..

Är det något fel på mig? Jag ser ju mig själv som en otrolig tillgång...vem vill inte ha en kvinna som städar????

Ciao!