Vaknade kl. 4 i morse, sambon är på tjänsteresa och sover inte lika bra ensam..har suttit här framför PC´n en stund och räknat pengar...skämt åsido men jag har en inbyggd penga-oro och måste alltid räkna och räkna för att se att jag verkligen inte är fattig..och det är jag ju inte - men oron går inte att ta bort..ofta därför jag ligger sömnlös.

Hade annars en underbar kväll i går - var alldeles ensam. Var ute och sprang, målade lite på balkongen, sydde gardiner, åt när jag var hungrig och avslutade med en dvd-film....

Fortfarande inget nytt om mitt jobb men hörde ryktesvägen igår att något var på gång....

1 vecka kvar till min son´s studentdag, det är stort...antagligen större för mig än för honom...för mig är det så många känslor som kommer. Alla år av kamp för att ensam fixa allt, all oro, allt dåligt samvete...nu är han stor och skall ut i vuxenlivet och jag är den stoltaste av mammor...Han är så fin, allt det jag inte var som ung. Lugn, harmonisk, snygg....snyft..nu börjar jag gråta igen...och då är det en vecka kvar...hujeda mig.

Hans pappa har ringt och sagt att han ska komma...vilket jag inte tror ett dugg på att han gör och vad mig beträffar så kan han lika gärna stanna där han är. Har han inte visat sig på 18 år så behöver han inte komma till hans student och "glänsa"......men för min son´s skull så biter jag ihop...han blir nog glad om han kommer och faen ta honom om han sviker honom igen....

Många tankar tidigt på morgon - inte konstigt att man inte kan sova...

Nu är det dags att duscha och göra sig i ordning för en ny dag i paradiset.

Ciao!

 P.S ...99 dagar kvar till Grekland. D.S