Jag har den stora förmånen att vara berikad med inte mindre än 5 bonubarn..

Jag skriver förmån för så är det, att få vara delaktig i en ung människas uppväxt och liv är en stor förmån.

Inte alltid så lätt men om man älskar sin partner och vill kämpa för förhållandet så måste man också ha förståelse och känna ödmjukhet inför sin partners barn..det är ett val som man måste göra - Take it or leave it!!

Ett av mina bonusbarn har en större och alldeles egen plats i mitt hjärta...

Jag träffade honom när han var 11 år, hans pappa hade vårdnaden om honom och jag förälskade mig i hans pappa och flyttade in. Jag var ung, 23 år, men snabbt blev jag och A goda vänner....

Vi bodde då  i Eskilstuna men flyttade upp till Jokkmokk och startade eget företag...inte så lätt för A som då var 12, att lämna sin mamma och systrar, sin stad och sina vänner och flytta 120 mil rakt norrut.

Det gick bra han fick snabbt vänner och efter ett år så föddes hans lillebror, hans pappas och mitt gemensamma barn. A älskade sin lillebror från första stund och den kärleken var ömsesidig även för min son.

När vår son var 2 år och A var 15 år så separerade vi och det föll sig naturligt och sjävklart att A skulle stanna hos mig och lillebror.

Det var tuffa år, men tillsammas klarade vi det och i dag är jag så tacksam för att han fanns och fortfarande finns för oss.

Han är för sin lillebror den allra bästa förebilden och för mig är han en del av mitt liv och en vuxen "låtsas-son" ( han kallar mig för "låtsas-mamma") som finns närhelst jag behöver honom.

I dag bor han i Uppsala, är gift med en jättefin tjej och har två helt underbara ungar.

De har köpt sig ett nytt hus och de 21:a åker jag ner och hälsar på min bonusson och mina bonus-barnbarn..

Tänk vilken otrolig förmån jag fått i mitt liv!!!

Helgen har annars gått i fart och muskler, i form av gårdagens äventyr på Pite Dragway - blodet pulserar rejält när Top Fuel  burnar på "pite-poden"...

Snart dags för palt och sedan till "The Mukkas" för att fira Mats som fyllde år i går.

Ciao!