I går var det tungt och många tårar spilldes över mitt barn som lämnat oss och gett sig ut i världen...bestämde mig när jag kom hem att nu skulle hans rum städas och rensas...jag städade och grät, luktade på hans krinspridda tröjor och andra kläder...Jag vill att han ska vara hemma hos mig!!!!

När jag kom till momentet "under sängen" och där hittade gamla pizzakartonger (med rester kvar i) blandat med gamla använda kalsonger och strumpor blandat med alla dammråttorna...så vände sig tankarna lite grann och en liten känsla av befrielse infann sig....Nu får han leva i sin egen dynga alldeles själv och själv hantera den - och jag får ha det rent och snyggt...!!

Mycket blandade känslor......

Pratade med honom i går kväll och han lät glad och positiv - och då känns det ju lättare för mig också...även om hans plats är så väldigt tom där vid middagsbordet...

Tror jag nog att sambon också tycker - för han ringde just och bestämde att vi äter ute ikväll så slipper vi se den tomma platsen...

Ciao!