Tanken slog mig i går kväll när jag talat med sonen att, att ibland blir det precis som man vill. När vi (jag och min son) flyttade hit till Luleå så valde jag bostadsområde och skola, och idrottsklubb för honom med en enda förhoppning om att han skulle få massor med kompisar som så småningom skulle bli hans barndomsvänner. Och precis så har det blivit, han har massor med riktigt goa barndomskompisar, och 3 av dom bor han nu i Spanien med.

Nickeli - den "lufsiga", charmiga, tankspridda...

Jacke - fiskekompisen, charmören, den lugna.

Simon - Hockey-och fotbollskompisen.

Själv har jag inga barndomsvänner, pga att vi flyttade så ofta, och jag har alltid saknat det...

En annan sak som slagit in är ekonomin, att jag aldrig mer skulle ha det så jävligt som jag en gång hade...och efter år av slit och massor med jobb så har jag nu ett bra och tryggt arbete, tjänar bra, och har en man som klarar sig själv och inte lurar av mig allt jag äger och har.

Tänk att det faktiskt blir som man vill, bara man ger sig faen på det!!

Nu väntar vi på att sambons barn skall komma hit och käka, sedan skall vi äntligen få träffa lilla prinsessan Alva, vår nya familjemedlem...se Albin´s blogg.

Annars har det varit en lugn helg, på middag i fredags hos Krister och Lena, jättetrevligt. Det blev sent ( 3 på morgonen) så i går städade vi och sedan sov vi middag i flera timmar.

I dag har vi varit till svärmor, som inte alls har det bra. Nu är hon så dement att hon inte klarar in hygien och inte heller kan vi prata med henne...tragiskt.

Arbete i morgon igen.....Ciao