Min son är 19 år. Han har gått ut gymnasiet med bra betyg. Han söker jobb med ljus och lykta men arbetsgivarna orkar inte ens svara på hans ansökningar.

Under hela sin skoltid har han kämpat med sin dåliga självkänsla, han är sämst tycker han själv. Sämst i fotboll, hockey, på brudfronten, fulast etc.

Jag har alltid försökt att stärka honom och peppa honom, men sedan har han en mycket frånvarande pappa som alltid talat om för honom att han inte duger. - "Vafaen, kom igen nu, vilken jävla sopa du är" etc.

Nu hade han sökt ett jobb på en restaurang som skall öppna i staden, han var så glad eftersom han blev kallad till anställningsintervju....

Till samma jobb sökte en av hans kompisar, en av dom där som alltid varit bäst i fotboll, hockey, brudar, skolan.....

I dag kom beskedet - hans kompis fick jobbet och min son fick det inte...

Nu är han så ledsen....

-Mamma, hur kul tror du det är att alltid alltid vara sämst?

Gisssa om det gör ont i en mammas hjärta - och vad kan jag svara.

Att han inte var den dom sökte, att det kommer fler chanser....jo tjena..det finns ju inte ens jobb till vuxna med erfarenhet......

Arbetsgivarna orkar ju inte ens svara på hans ansökningar. Av alla 100-tals jobb han sökt så är det 2 st som svarat...Dom som inte svarat borde skämmas, förstår dom inte att dom sänker ungdomars självförtroende ännu mer, får ungdomarna att tro att dom är så j-la dåliga att dom inte ens är värda att besvara.

I min kommun finns ju ett projekt att försöka få utflyttade att flytta tillbaka, kommunen lägger ner en hel del pengar på det.....

Så jag sa till sonen att han får väl flytta och anmäla sig till det projektet så kanske kommunen hjälper honom med jobb....

Sonen själv säger att han får spela Nätpoker så att han kan försörja sig....

- Vad ska jag svara på det? Han måste ju ha inkomst på något sätt....

Suck!! Det var inte så här det skulle bli.....