Jag har alltid i hela mitt liv känt mig stor och klumpig..

Jag är inte så lång (1.65), väger numera lite för mycket men inte anstötligt (inbillar jag mig i alla fall)

Nej det är inte längd och vikt som får mig att känna mig elefantlik, nä - jag är liksom inte graciös, typ..?

När jag var yngre var jag så avundsjuk på alla små graciösa flickor som liksom älvor svävade sig fram genon livet...

Mina systrar (2 st) är helt annorlunda, liksom tunna och skira (även om dom kanske så här med ålder också har några kilon extra..sorry systrar ;-D), men dom har små huvuden, händer och fötter och liksom tunn benstomme....

Jag däremot, har stort huvud, stora händer och stora fötter, grova ben och kanske grov rumpa....?

Men i ungerfär 18 års tid har jag trotsat tyngdlagen och tränar Aerobics....i trikåer och framför stora stora speglar...och jag fulkomligen älskar det!!!

När jag kommer till passen och vi står där uppställda framför speglarna så känns ju det lite grann när jag ser dom andra svävande "älvorna"...

-Usch, tänker jag då..hur ska detta gå? Tänk om jag snubblar och ramlar på dom och krossar dom??

Men när musiken börjar och vi efter en stund har fullt upp med stegkombinationer och hopp och snurrar...då försvinner dom där elefanttankarna och när vi efter ett tag har fått upp tempot -då känner jag mig som den häftigaste dansösen av dom alla, likt en prima ballerima dansar jag runt i salen, svävande som en älva över golvet framför dom stora speglarna..

du-dunk, du-dunk....

Underbart!!!

Ciao