Måndagen gjord, har även hunnit med ett pass på StepIn. Det har varit helsnurrigt på jobbet, telefonen har ringt precis hela dagen och alla tycker att allt ska hända precis nu.

Sambon sover (jag hör ända hit in hur han snarkar), sonen sitter och klinkar på sin gitarr. Han är jätteduktig på att spela, synd bara att han är så blyg att han aldrig vågar spela så någon hör...inte ens för mig eller Kjell, men ibland när vi varit ute så brukar vi smyga in när vi kommer hem och tjuvlyssna.

Kim är också väldigt duktig på att trolla, väldigt duktig...han är lite modigare med det och brukar testa sina trix på oss.

Jag drömde så otäckt om Kim i natt...jag gör ofta det..så blir jag orolig och tror att drömmen försöker säga något åt mig, att det ska hända honom någonting..

Är det så för alla mammor?? Att man går omkring med en ganska konstant oro för sina barn?

Han har blivit så stor, några månader kvar och sedan skall han ut i livet. Hur ska det gå?? Försöker prata med honom:

-"Du måste ju försöka hitta dig ett jobb...."

- "Det är lugt morsan, det ordnar sig....."

Suck! Ja det gör väl det, men orolig blir man....

Skrev ingenting i går...kokade palt, vanlig Pitepalt till familjen också fick jag tag i renblod och kokade Blodpalt åt mig själv..Sedan åt jag, och åt, och åt.......sedan inföll sig den berömda PALT-KÅMAN....jag bara svimmade av, orkade inte röra mig, knappt andas...men tusan vad gott!! Och det bästa av allt.....det blev över så det räcker både till lunch och till middag i dag....Ciao!!